Boken är som sagt helt enastående. Den är skriven på ett mycket bra sätt och man lär snabbt känna personerna i boken. När man fick reda på t.ex. Hazels historia skrevs den i en dialog med Augustus. Samtidigt som läsaren lärde känna Hazel gjorde även Augustus det. Det bidrar till att handlingen i boken snabbt och enkelt rullar på. I många böcker slängs bara 2lära-känna-delarna" in någonstans i början men inte här inte.
Det är också en väldigt realistisk bok på många sätt, antagligen har många efterforskningar gjort om de olika cancerna för att göra den så realistisk som möjligt. John Green vet vad han skriver om och vet symptomen, biverkningar, känslor, behandlingar och mycket mer om detta.
Han har även gjort Hazel till en realistiskt-tänkande tjej. Hon ser sanningen i allt och vill ha verklighetssinnade tankar och konversationer. Hon säger alltid som det är och som det kommer bli. Hon rättar alltid sin mamma när hon säger "om du dör då" till "när jag dör".
Augustus är lik Hazel på många sätt men också olik på andra. Han är en sarkastisk, rolig och realistisk kille med ett och ett halvt ben. Han tar vara på alla stunder han får och det va så de träffades.Han och Hazel träffas i en stödgrupp för cancersjuka barn då Isaac deras gemensamme vän drog med sig Augustus dit en dag. De träffades där och började prata efteråt eftersom Augustus stirrade på Hazel i början och sen gjorde hon tillbaka. Han säger en del charmiga saker och efter det blir de bara bättre och bättre kompisar.
Där kom även handlingen lite snabbt!
Boken är verkligen fantastisk och är sååå värd att läsa. Man får sig en del funderingar och frågor under bokens gång. Många budskap och meningsfulla citat är gömda i boken och ens hjärna går på högvarv genom hela boken
Läs den så ses vi nästa gång!
KRAM
Linnea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar